Jag fortsätter väl min lilla årsammanfattning då, på allmän begäran. Folk har ringt hela natten och bara "Johanna du måste lägga upp februari månad snart, vi döööör av spänning". Men ni måste sluta med det, jag behöver faktiskt min nattsömn. Allvarligt alltså.
Men februari 2013 alltså. Såg väl ut ungefär såhär:
Varför så glad? För att jag fick åka till min favoritstad London och intervjua Little mix! Här tar jag en förmiddagspromenad i Kensington gardens. Och i London var det så pass varmt att man inte behövde vantar.
Det var en så himla rolig resa. Dels för att jag älskar att resa, men också för att jag åkte med härliga Nina och Anders på Sony Music och fick en chans att lära känna dem bättre. Såna underbaringar båda två. Det är så kul att lära känna nya människor, och extra kul är det när man reser ihop av någon anledning. Lära känna-biten går liksom mycket snabbare då. (Och hotellet Anders hade bokat var så himla fint!)
Ben & Jerry's skickade sina nya smaker till jobbet och jag ordnade en glassprovning där vi korade den bästa nyheten. Blev samtidigt cirka den mest älskade personen på jobbet. Den som säger att man inte kan köpa vänskap har uppenbarligen aldrig jobbat på mitt jobb. Eller testat med glass.
Jag fortsatte springa, men tyckte inte alltid att det var så jävla kul. Då tog jag foton som detta och försökte övertyga mig själv om att jag blivit enbent och därmed löst från mitt springlöfte.
Jag gick på fest och såg ut såhär. Jag tror det var första gången jag var ute med Bella, och jag blev så full att jag snusade. Och slängde snusen på golvet. Inomhus. Mehe. Det var årets mesta karatefylla. Och som ett paket på posten kom årets mesta bakfylla dagen efter. Fi fan. Don't drink kids. Och snusa inte heller. Och släng inte snus på golvet efter att ni inte har druckit och inte snusat. I alla fall så var det början på en underbar vänskap. Inte mellan mig och snusen, men mellan mig och snusens ägare Bella.
Jag drog till med en NAKENCHOCK! Jesus vilket liv det blev. Reportrar från landets största kvällstidningar ringde k.o.n.s.t.a.n.t. Så den gör man ju inte om.
Hängde en dag i fotostudion och var otrogen mot Mira. Det här är Sigge, vår fotograf Niklas tax. Lade inte ens upp den här bilden i bloggen då, i rädsla för att Mira skulle se. Sedan dess har det dock visat sig att hon inte kan läsa, eller ens hantera en dator. Tydligen är det svårt att scrolla med de där små tassarna. (Hon måste ha så himla tråkigt på dagarna.)
Målade tydligen naglarna maniskt. Februari är ju en kort månad, och jag fotar faktiskt inte alla gånger jag målar believe it or not, och ändå hittade jag ganska många lackbilder. Var väldigt inne på olika nyanser av blått, och däremellan bröt jag av med riktigt ljusa. Och glitter! Ni ser i första bilden turkosa "Can't find my czechbook" från OPI, mörkblå "Hypnotic" från Seche, klarblå "Eurso euro" från OPI, "Mosaic madness" från China glaze. I andra bilden glittriga "Polka.com" från OPI (ovanpå "Eurso euro"), vita "Amazing grace" från Deborah Lippman, ljusrosa "I theodora you" från OPI och sedan samma lack men med ett lager av "Lights of emerald city" från OPI ovanpå. (Både "Amazing grace" och "Lights of emerald city" tipsade jag om i förra inlägget!)
Jag snodde Antons skjorta och ba oh yeah rebell! Little did I know att jag knappt ett år senare stjäl hans tröjor för att de är de enda jag kan ha på mig. Pga bebis alltså, ej plötslig fetma som jag dolt för er. Eller...? Vi får väl se i maj om det kommer en bebis eller ett avslöjande. Stay tuned.